onsdag 4 augusti 2010

Swiss Alpine Marathon


No way, inte en chans att jag inte tänker skriva en tävlingsberättelse från årets största utmaning, Swiss Alpine Marathon. Jag har återupplevt den gångna veckan genom vännernas bloggar, foton och facebook-skvaller, och nu känner jag mig redo att själv reflektera över vad som egentligen hände där borta bland bergen. Låter kanske lite väl känslosamt, men det ÄR känslosamt då en sak som varit i fokus under en såpass lång tid plötsligt är över.


Söndag 25/7

Hade gott om tid på mig att packa ihop allt som skulle med till Davos, planet skulle inte lyfta försen kl 16.15 och det var ännu länge innan jag skulle möta upp Carina och Gunnar vid centralen. Beauty Boxen och den lilla svarta fick stanna hemma till förmån för ännu en ullunderställströja, tights och ett extra par löparpjuk. Resan gick alldeles utmärkt och runt kl 23 fick vi äntligen ansluta oss tillFredrika och Mariasom flugit ner tidigare under dagen och redan installerat sig i lägenheten som vi skulle dela under veckan. Så fick jag också äntligen träffa den andra halvan av "Into the Wild", och hur kan jag annat än känna djup samhörighet med den morgonpigga tjej som liksom jag finner ro under de där långa ensamma, löprundorna..

Två våningar ovanför bodde vårt andra gäng med Ken, Annika, Linda, Bänke och Jan-Erik, men ikväll var vi alltför trötta för att göra annat än krypa till kojs och invänta morgondagen.


Packning pågår

Måndag 26/7
Idag var vi alla anmälda till "course visit", men hade redan dagen innan bestämt oss för att skippa det och istället göra en egen tur lite senare på dagen. Fredrika kände sig krasslig och för att inte riskera starten på lördag stannade hon hemma och dunder-kurerade medan vi andra tog bergbanan upp till Weissfluhjoch som låg på 2500-nånting? höjdmeter. Väl uppe såg vi inte ett skit, det var tjock dimma och snöblandat regn i luften. Så vi valde att gå ner en bit till Panorama weg som vi sedan följde till ett fik som jag inte kommer ihåg var det låg. Vägen förgylldes av murmeldjur, kor, en ödla och fantastiska vyer. Stigen löpte längs en bergssida, den var visserligen bredare än den beryktade Panorama Trail men gav ändå försmak av vad som komma skulle..

Besök i kohagen


Vy från fikarestaurangen

Panoramaweg


Murmeldjur!


Tisdag 27/7
Trodde jag skulle ha träningsvärk i låren efter gårdagens nedförsstigning, så det var med viss förvåning jag vaknade på morgonen och konstaterade att varje skinka kändes som ett bowlingklot. Dagens tur inleddes med kabinbana upp till Jakobshorn där nästan 1dm snö låg och väntade på oss. Vi var nu en ännu mer reducerad skara då Gunnar som inte hade några bra snöskor valde att avstå. Så det var Jag, Maria och Carina som med ett fånigt "se det snöar-leende" på läpparna begav oss ner mot dalgången som skulle leda oss tillbaka mot Davos. Kontrasterna i alperna är fantastiska, ena stunden går vi i snö och stora flingor faller från himlen, för att i nästa stund låta oss värmas av solen i en grönskande dal. Efter 12km rask vandring (eller Carina gick, Jag och Maria småsprang för att hålla samma takt...) hoppade vi på en buss som dök upp så passande för att ta oss de sista kilometrarna tillbaka till Davos.



Onsdag 28/7
Idag hade vi bestämt oss för att gå en del av banan som vi skulle springa på lördag, vi ville se den värsta uppförsstigningen och Panorama trail för att vara lite mentalt förberedda. Och som på beställning vaknade vi idag för första gången med solens strålar som kikade över alptopparna och lovade en riktig vacker dag. Idag Valde även Carina som kände av sin onda fot efter gårdagen att stanna hemma, istället anslöt jag och Maria oss med Annika och Jan-Erik (och ett helt gäng danskar) och begav oss mot tåget som skulle ta oss till Bergün och därifrån med postbuss till Chants där vandringen började. Och även om stigningen var precis så brutal som ryktet sa så var det ändå skönt att ha gjort den. Jag kände mig rätt stark uppför och märkte inte direkt av den höga luften. Frågan var dock hur den sträckan skulle kännas på lördag med ca 45km i benen redan innan Chants... Väl uppe på högsta punkten vidKeschhütte 2632 m.ö.h åt vi var sin gudomlig rösti innan vi fortsatte på Panorama trail, som inte heller den gjorde mig besviken! Med smal, ojämn stig, tvärbrant uppför på ena sidan och lika brant nedför på andra sidan fanns inte mycket mer att önska. Jag älskar Alperna =)

Den enda delen av Panorama trail där man kunde gå ut en bit från stigen

Jan-Erik, Maria och Annika

Lycklig...


Torsdag 28/7
Vila. Jag, Ken, Annika, Jan-Erik och Bernt som reste med Springtime tog tåget till St Moritz som inte hade så mkt mer att erbjuda än flashiga märkesbutiker och en jäkla massa regn. Och bergbanan var visst dyrare att driva där än på andra ställen, så istället för ytterliggare en dag på hög höjd hittade vi en bra restaurang nere i byn där vi spenderade någon timme. Det är svårt att inte ha trevligt i rätt sällskap!

Annika och Ken i St Moritz

Fredag 29/7
Dan före tävlingsdan. Det märktes att alla var laddade till topp, spänningen gick nästan att ta på och förberedelserna av klädsel och dropbag tycktes kunna pågå hur länge som helst. När man väl bestämt sig för ett upplägg fick man ett nytt intryck av någon annan och så var det bara att börja om igen. Innan lunch tog jag en kort joggtur på ca 4km för att se om jag kom ihåg hur man gjorde efter alla vandringar. Det gjorde jag, vilken ju kändes lovande.

Lördag - fortsättning följer.....

3 kommentarer:

  1. Hej Maria! Fina bilder och reseberättelser, ser fram mot att läsa om dina upplevelser om själva loppet (såg ju bara din rygg i 3 sek). Grattis till en finfin prestation. Men jag är inte förvånad, märkte ju på Hornstull-Järna att du är grymt löpstark, och generös med gott humör och kaffe:) Lycka till på kommande utmaningar, vi ses säkert på någon. Hälsningar Ulf

    SvaraRadera
  2. haha, jag hade nästan glömt carinas extremsnabba gångstil! =)

    SvaraRadera
  3. Härligt Maria! Jag är så glad att jag fick den här veckan med dig och resten av gänget, vilket äventyr!!! Ser fram mot att läsa resten.
    Kram /Snabbfotingen:)

    SvaraRadera