Smart val eller fegskit?

I morse strax efter kl 8 bar det av mot Ursvik, där skulle Magnus möta upp och vi skulle ge oss ut på 15km banan. Den beryktade, den fruktade, EXTREME - banan. Jag fruktade det värsta, kanske inte de omtalade backarna men den icke försumbara snömängden desto mer. Och min fruktan var befogad, med råge. Starten var ok, följde elljusspåret och man behövde inte pulsa mer att man kunde behålla något slags löpsteg. Men efter ett par km började det. Djup lössnö, snömodd, snöslir och blötsnö i varierande grad. Skorna, mina Montrail (som jag älskar, missförstå mig inte), var dyngsyra innan vi passerat 4km markeringen och benen kändes opålitliga redan i första riktiga backen.

Men, trots det var det en underbar dag. Solen värmde och det var full aktivitet bland skidåkare och hundägare. Bitvis inne i skogen var det ändå ganska ok underlag med packad snö, och kilometrarna avverkades så sakteligen. Efter ca 10km gav jag Magnus fria tyglar, han hade frustande hållit igen på tempot länge nog framför mig. Och visst, det dröjde inte länge försen jag endast kunde skymta hans tröja mellan träden långt där framme. Sista biten innan varvning var sega, man följde elljusspåret och gled nästan lika mycket bakåt som framåt i varje steg. Äntligen framme vid startpunkten väntade Magnus, han hade bestämt sig för att överge snösliret och istället vända kosan hemåt för att få känna på lite riktig löpning. Måste erkänna att det var lockande, men jag hade bestämt mig för två varv så två varv fick det bli! Andra varvet gick oväntat lätt. Istället för att kämpa genom lössnön drog jag ner rejält på steglängden där det behövdes och sprang på mer där det gick. Tiden blev ungefär samma som första varvet, 2h. Grymt nöjd med detta satte jag mig på bussen hemåt mot mat, dusch, och torra kläder =)

Så långt allt väl. Men nu sitter jag här och betalar för dagens prestation med bultande vrister som troget parerat felsteg i snön lite för många gånger under dagen. Att resa mig upp är inte att tänka på. Och snö, det vill jag inte se försen nästa år. Minst. Så vad tänker jag nu? På nästa helgs tävling såklart. 3 varv på den banan... det.känns.inte.frestande.

Knappt jag vill tänka tanken för mig själv, känner mig som en banger och en loser, MEN - jag tror jag skiter i Ursviks Ultra. Det känns helt enkelt inte skoj, och vad är då meningen med det? Nej, då väljer jag hellre en riktigt lång, skön tur på bar mark runt vackra vår-Stockholm. Och ännu en gång skjuter jag ultradebuten framför mig!

Jag väntar på bussen, nöjd efter 4h i spåret

Magnus efter första varvet