Vaknade av klockan kl 06.00. Samlade tankarna några sekunder innan jag kom på att jag var hemma i Ljustorp, att vi strax skulle ta bilen till Vemdalen och att jag inte skulle behöva gå till pendeltåget som en vanlig torsdagsmorgon. Jag hade inte behövs kliva upp kl 6 heller, men nu var jag vaken och tanken slog mig att jag skulle passa på att utnyttja morgonmörkret som råder här ute på landet.
Katterna hjälpte mig att knyta skorna och 5 minuter senare rasslade det i gruset när jag joggade över infarten ut mot vägen. Första sträckan är upplyst av gatulampor, temperaturen var behaglig och jag drog upp tempot lite. Rullade på och njöt av morgonen, en och annan bil passerade på väg mot stan för att utföra ännu en dags arbete. Efter ca 2km vek jag av från huvudvägen och in på en mindre grusväg, lämnade därmet belysningen och fick förlita mig till mitt egna mörkerseende. Fascineras ständigt över ögats förmåga att anpassa sig och det dröjde inte länge förren jag kunde ursilja konturerna runt mig, tillräckligt för att inte springa ner i diket eller in i något träd. Sen följde den långa uppförsbacken som avslutas genom ett skogsparti, för att sedan anknyta till en annan grusväg som tar en hem igen. Totalt en runda på ca 5km, en ofantligt lång sträcka när jag var barn men som nu utgör en alldeles lagom bonusrunda en tidig decembermorgon.
Väl hemma hade resten av familjen vaknat, frukost intogs och mamma vinkades av på väg till skolan. Nu väntar jag på att komma iväg till snön, men Pappa "ska bara...." Så jag räknar med att vänta några timmar till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar