Omplanering

Blev tvungen att kasta om veckans träningsplaner, har för ont i höften nu för att springa, fan fan fan fan osv.

Men skit samma, orkar inte bli så frustrerad som jag skulle kunna.

Skön dag annars, lugnt på jobbet och en trevlig promenad med Anna till Cajsa Warg efteråt. Solen är underbar, så är det bara! Visst har jag berättat om vårt anti-kedjeprojekt? Jag gör det igen- efter dåliga erfarenheter av flera stora affärskedjor (El Giganten, Stadium, Extra Film mfl ...)och som protest mot de stora köpcentrum som växer fram i grotesk storlek utanför städerna, på bekostnad av de små butikernas omsättning, har vi gått in i en bojkott mot kedjor. Dvs handlar inget på ICA, Konsum, H&M, Pressbyrån etc etc . (Därav dagens promenad till Cajsa Warg för att knyta ihop det hela)

Dessutom är Lindy Hop-grejen flyttad till nästa kursomgång, starten var nämligen samma dag som jag kom hem från fjällen och inte med bästa vilja i världen skulle jag kunna förmå mina ben till att ta danssteg den dagen. Istället sitter jag här och vilar upp mig med lite slösurfande i soffan efter helgens party!

... och så förstås lite skadeläge...

Ok, låt mig gnälla, det är ändå min blogg. Har fått mer ont i höftjäkeln igen. Jag som planerat att komma igång med tempopassen nu sista veckorna inför Lidingö, men det är de passen som brukar förvärra tillståndet så jag vet i fasen hur jag ska göra nu.

Kampen hårdnar

Nu är vi där igen, samma visa som varje år. Jag som tränar året runt, springer intervaller, långpass, backpass, styrketränar och alternativtränar efter konstens alla regler. Pratar löpning, tänker löpning. Faktum är att jag utan tvivel lever löpning mer än jag presterar löpning, men det unnar jag mig själv ;-)

Så, i juni varje år inser Jens att det kommer kännas betydligt bättre i Lidingöloppet om han har sprungit lite innan. Kört några långpass och kännt lite på distansen. Kommer således igång med jogging ca 2 ggr/v, vi springer en del tillsammans men jag får oftast lägga på en extrarunda eller så drar jag ifrån i tempo mot slutet för att få ett bra pass. Av förklarliga skäl är jag i bättre form. Till en början. Sen, helt plötsligt och redan efter några veckor är allt annorlunda; tempot ökar och bibehålls hela vägen och det börjar pratas om att rundorna är för korta. Som igår när vi var ute i regnet på en 18km runda- Första milen gläds jag åt att vi håller jämna steg, efter 13km är jag riktigt impad över utvecklingen och runt 15km får jag kämpa för att hänga med! Hur gick det till?

Dags att leverera, striden är igång!

Springsugen!

Det är som en gammal vän som man inte sett på länge. Förväntansfull ser man fram mot mötet. Lite osäker på hur det kommer att bli men övertygad om att återseendet är kärt. Så länge det handlade om att samla sträcka, samla minuter och samla höjdmeter. Vänja sig med vikt på ryggen. Testa utrustning. Full fokus på vad som komma skall, en tjusning i sig men själva löpningen kommer på något viss i skymundan.

Nu, med målet avklarat och efter 6 dagars vila längtar jag tillbaka till min vän. I morgon ska vi ses =)

Jag på Musköloppet, lycklig av löpning efter långvilan i våras.

Nytt fokus

Tack snälla för gratulationer! Nu är det fullt fokus mot Lidingöloppet som gäller. Den här veckan blir lugn, (måste ju få njuta av lite lediga dagar efter BAMM), men nästa vecka kör jag igång med kvalitétspassen igen hade jag tänkt. Få upp lite fart i benen de få veckor som återstår vore fint...

Tog inlines till jobbet idag, 45 min enkel väg. Sen en sväng förbi simhallen, vilket vas skönt men jag blev trött rätt snabbt. Redan efter 25 längder började jag läcka in vatten i snoken och dra kallsupar, brukar annars klarar mig iaf 30 längder! Aja, än kan jag skylla på helgens strapatser tänkte jag och valde bastun istället.

I morgon ska jag njuta av mina nya arbetstider, stängning 14.00. Haha, sug på den!

Team "Off we go"

Jag och Anders mellan första och andra kontrollen dag 1

BAMM - 09

Så var det dags. Fulla av förväntan och lätt oroliga över skadeläget gav vi oss iväg mot Arlanda i torsdags för att ta flyget till Kiruna, och ökade därmed min tidigare Norrlandsvidd med ca 60 mil. Vi hade tänkt ta en buss vidare till Björkliden men väl på plats visade det sig att vi var fler som skulle till tävlingen och delade därför en taxi, vilket blev både billigare och snabbare. Fick dessutom en egen guide i form av chaffören som glatt pratade på på bredaste norrländskan om sin sons hockeyintresse och var Börje Salming är uppväxt och om Kirunas historia och utveckling samt 100 andra ämnen som jag aldrig uppfattade av dialektala själ- jag som trodde det bara var Skåningar som inte går att förstå i vårt avlånga land. Landskapet var fantastiskt och fjället lockade, samtidigt som jag blev mer och mer nervös. Vad hade jag givit mig in på?

Björklidens fjäll

När vi anlände till hotellet började vi med att käka, klockan hade sprungit iväg och lunchen var missad för länge sedan. Därefter incheck i stugan som vi delade med två andra deltagare som skulle ställa upp i 70-klassen, och om vi funderade på vad vi gett oss in på så var nog de här killarna snäppet mer oroliga. Resten av kvällen ägnades åt diskussioner om packvikt, klädval, matval, orienteringerfarenhet, träningsupplägg etc etc. Fantastiskt med så många likasinnade på samma plats med samma mål =) och supernördigt.

Två olika lag från tävlingen

Så, fredag morgon och start på ca 400 möh. Vägde in väskan på ca 5,5 kg, Anders bar på ca 1,5 kg mer. Första kontrollen var visserligen lättorienterad, men låg dryga 1100 möh och efter 40 minuters konstant brant stigning uppför var man inte så kaxig. Ytterliggare 40 minuter senare var vi äntligen uppe och kunde stämpla medan vaderna brann av mjölksyra. Systemet var så att båda deltagarna i varje lag var tvungna att stämpla högst 15 sek efter varanda, med pinnar som satt fast runt handleden så man kunde liksom inte skicka den piggaste att stämpla åt bägge.

Kartan dag 1

Första kontrollen var alltså avklarad och nu följde nästan 6 timmars orientering i en fantastisk miljö och en allt annat än lättsprungen terräng. Höjdmetrarna visste jag ju om men att underlaget skulle vara såpass "elakt" var jag inte beredd på. Men det gick ändå bra, jobbigt var det och långa sträckor fick vi gå men då vi slutligen nådde nattlägret var vi lika nöjda med insatsen som lyckliga över att äntligen få vila och äta. Av de 7 som startade i mix-klassen kom vi in på en tredje plats, med god marginal åt bägge håll.

Nattläger

Dag 2.
Vi hade redan dagen innan hittat att våra svagaste sida var brant klättring uppför, så då vi nådde första kontrollen som låg uppe på höjd med rak stigning från nattlägret som ett av de sista lagen var inte speciellt förvånade. Resten av banan skulle visa sig passa oss bättre än första dagen, med enklare orientering och något mer löpvänliga sträckor. Och bortsett från en rejäl svacka i början från min sida flöt det på riktigt bra. En gel räddade läget och mina rejält stumma ben kändes med ens lätta som fjärilar. Vi hade precis börjat slappna av i tryggheten att ta oss i mål på en hyfsad tid då Anders stackars benhinna sade ifrån, och några tappra kilometer senare var det bara att inse att vi fick vara glada över att ha kommit så långt som vi gjort. Det var en chansnig från början, det hade kunnat gå åt skogen redan i första backen och vi var ju ändå beredda på att det inte skulle hålla hela vägen. Så det var ändå med glatt humör som vi sakta traskade den sista dryga milen hemåt, steg för steg på en led som aldrig tycktes ta slut. Tillslut kunde vi ändå stämpla den sista kontrollen och konstaterade att vi trots allt klarat maxtiden och fick således ett slutresultat att glädjas över.

Kartan dag 2

Det bästa av allt- Våra stugkompisar som efter en grym prestation på fjället dag 1 valde att kasta in handduken, och istället för att ge sig ut igen promenerat tillbaka till hotellet, välkomnade oss i målfållan med beskedet att bastun var varm och ölen stod kall i kylen. Det är riktig omtanke det!

Nästa år är starten flyttad till vårt grannland och tävlingen går under temat "Fjord till fjäll". Jag längtar redan.