Lyssna inåt, men om kommunikationen brister?

Någonstans är det fel i kommunikationen. Man kunde tycka att vi skulle förstå varandra bättre efter 25 års nära samarbete, emn det är tydligt att jag inte lyssnar tillräckligt, eller missuppfattar en del i alla fall.

Förra helgen sprang jag och Jens ca 17km, försökte hålla iaf lite högre tempo än styrfart.
Kroppen säger - det gör ont, du är dum.
Resultat- Höften gör mer ont i ca 3-4 dagar, jag är sur och grinig och tycker synd om mig själv. Gnäller för alla som råkar komma i min närhet (f´låt)

Den här helgen sprang jag först i lördags ca 1mil för att jag var arg, ledsen och frustrerad. Följde upp med de två första milen på Lidingöloppsbanan, höll ca 5.45 tempo. (ett snitt, gjorde en idiot-rusning mellan 14-18km för att komma ikapp Jens efter ett toastopp i skogen vilket resulterade i en väggkrasch med 2km kvar. Hade sällskap av en snigel den sista biten men blev tvungen att släppa den nedförsbacken innan gärdet. Visade sig sen att Jens sprungit fel väg, så det blev jag som vänta på honom tillslut...)
Kroppen säger - det gör ont, du är dum (ni ser, jag hör samma sak som förra helgen)
Resultat - jag blir rätt mkt bättre i höften dagarna efter

Jag blir inte klok på detta. Träna- eller vila?

Dålig självdisciplin

Jag sprang. Kunde inte låta bli. Först ett varv i lilla skogen och sen runt sjön. Får se vad det blir för konsekvenser, just nu känns det varken sämre eller bättre än innan. (fast 10x bättre i själen =)

Tänk om...

...jag vaknade efter en god natts sömn, med gårdagens trevliga kväll i Uppsala som en rest i ett leende. Solen går precis upp, luften är hög och klar efter nattens regn. Morgonen är tidig då jag lämnar lägenheten och försiktigt småjoggar uppför backen mot skogen. De flesta sover. Väl inne i skogen har muskler och leder mjukats upp och jag ökar farten. Fortfarande en bit under mjölksyra, men med ett skönt driv i steget. Fågelsång. Vattenpölar. Jag hoppar över dem, det är en lek under turen. äljer det bredaste stället och skjuter ifrån, landar, fortsätter. Det spelar ingen roll vilket ben jag tar avstamp med för jag behöver inte oroa mig för smärta i landningen. Jag har inte ont någonstans. Möter en annan joggare, vi byter en blick, en nick. Samhörighet. Morgonen och stegen förenar oss för stunden. Backarna är avklarade, jag viker höger, väljer den lite längre vägen. Marken är mjuk. Det doftar skog. Jag ökar farten lite till den sista kilometern innan jag är tillbaka utanför porten. Stretchar en liten stund, njuter av stunden. Går in, duschar. Sätter på tavatten och gör i ordning en macka och en tallrik fil. Och jag har inte ont någonstans. Det, är lyx.

Men gymmet får väl funka. Blä

Tidig morgon eller sen kväll?

Vaknade tidigt i vanlig ordning, men inte trodde jag att gårdagens nattprogram fortfarande fyllde TV-tablån... nåja bättre än den tidiga morgonens barnprogram!

Optimist- javisst?!

Ont. Sprang med wetwest i vatten idag. Roligare än att simma, men inte mer än så. Och jag är inte speciellt road av att simma. Åkte inlines till och från jobbet också, inte kul det heller. Jag är så positiv idag. Glada tjejen. Nå´n som har nått annat trevligt att berätta?

Blä

Känner mig tjurig och obstinat. Som att jag vill jäklas på någon genom att skita i löpningen hela hösten. På vem? Höften? Den satan blir väl bara glad.

Omplanering

Blev tvungen att kasta om veckans träningsplaner, har för ont i höften nu för att springa, fan fan fan fan osv.

Men skit samma, orkar inte bli så frustrerad som jag skulle kunna.

Skön dag annars, lugnt på jobbet och en trevlig promenad med Anna till Cajsa Warg efteråt. Solen är underbar, så är det bara! Visst har jag berättat om vårt anti-kedjeprojekt? Jag gör det igen- efter dåliga erfarenheter av flera stora affärskedjor (El Giganten, Stadium, Extra Film mfl ...)och som protest mot de stora köpcentrum som växer fram i grotesk storlek utanför städerna, på bekostnad av de små butikernas omsättning, har vi gått in i en bojkott mot kedjor. Dvs handlar inget på ICA, Konsum, H&M, Pressbyrån etc etc . (Därav dagens promenad till Cajsa Warg för att knyta ihop det hela)

Dessutom är Lindy Hop-grejen flyttad till nästa kursomgång, starten var nämligen samma dag som jag kom hem från fjällen och inte med bästa vilja i världen skulle jag kunna förmå mina ben till att ta danssteg den dagen. Istället sitter jag här och vilar upp mig med lite slösurfande i soffan efter helgens party!