Nedräkning börjar

Tisdag eftermiddag möttes löparpartner Anders upp i Flemingsberg, bägge laddade inför en utrustnings- och formcheck inför BAMM. Vädergudarna var på vår sida och Tor väntade snällt med att slå sin hammare tills vi anlänt till nattlägret. Svårslaget; sitta under vindskydd, äta frystorkad Currykyckling och spana ut mot blixtar och piskande regn över sjön efter att ha avverkat knappa 2 mils löpning. Benen kändes oförskämt fräscha för både mig och Anders och det kändes nästan trist att sluta springa.

Efter en natts sömn i tältet packade vi ihop grejerna, käkade frukost och började småjoggandes ta oss hemmåt. Ungefär samtidigt surrade det till i mobilen, det var föräldrarna som lämnade Timrå för sin semesterfärd söderut. Planen var ett stopp i Stuvsta runt lunchtid, ca 40 mil senare. Vi hoppades komma fram ungefär samtidigt, 2,5 mil senare. Det gav lite perspektiv och det kändes om möjligt ännu bättre att färdas till fots. Back to earth liksom. Sådär bonn´romantiskt som jag vill ha det.

Benen kändes ok även idag, hade oroat mig lite för ena hälsenan innan men med regelbunden stretching gick det bra. Höften kändes såklart av men inte så det påverkade. Tempot var ngt högre idag och ganska snabbt gick jag in det medititiva tillstånd där tiden liksom försvinner. Men vet inte om det gått 30 min eller 1h och det spelar heller ingen roll. De numera välbekanta sträckningarna längs leden avverkades utan större besvär även om det sög det i musklerna mer och mer för varje stigning. Väskan kändes av någon anledning tyngre än dagen innan och så många kilometer i benen har jag ju inte den här våren. Men på det stora hela så var det helt ok! En felspringning blev det, fick vända och gå tillbaka en halv kilometer men annars inga missöden. Med tanke på orienteringmomentet i BAMM hade det egentligen bara vart bra träning med lite fler felspringningar... sist jag sprang efter karta hittade jag ungefär hälften av kontrollerna så det där med orienteringen är minst sagt ett orosmoment. De 5 milen kan nog väldigt lätt bli 7 mil... eller 10... svårt att leva på gamla meriter som orienterare när mina senaste orienteringsskor passar en 11-årings fötter.

Nåja, ca 3,5h efter avfärden kom vi fram till Huddinge station, och i väntan på nästa tåg till Stuvsta firades bedriften med en lättöl på pizzerian bredvid. Med 5v kvar börjar nedräkningen, och det känns i allafall lite, lite bättre nu. Helt körda är vi inte.