Att finnas

Ett brustet löv, en svart dag, ett ont ord eller en sömnlös natt.
Jag ventilerar i takt med hjärtslagen, i takt med andningen, med benens rytm.
Jag söker rus, jag söker lugn, jag söker ro i knoppen.
Jag hittar det i ansträngningen, med endorfinerna, med blodets sus i kroppen.

Men när det inte räcker till?
När mina närmaste faller, slår sig, gör sig illa.
Jag kan inte ta emot. Jag står där med utsträckta armar men dom faller åt ett annat håll.

Jag springer, springer för att hinna fram.
Men kommer aldrig ikapp.
Trots det fortsätter jag.
Kanske ser du det.
Och faller åt mitt håll.