Nej, låt mig ligga kvar i soffan och slicka såren från min kamp med Årstabron, den starke satan. Hatkärlek. Började rätt bra ett ett kort gympass och sen en uppvärmningsrunda på 20 minuter, körde Pose och kände mig rätt kvick i fötterna, räknade kadens efter klockan och låg på rätt sida a´la Stålbom. Så drog jag iväg på första tusingen, första ronden mot bron. 4.39. nja, sådär va? Vilade 45 sek och drog iväg igen. Dra, fall, dra, fall, fram med höften, upp upp upp och slappna av i vristerna. (en mkt liten % läsare som har verktygen att tolka texten, men desto mer igenkänning för den lilla skaran) Nästa intervall gick på 4.20, riktigt förvånande men det kändes ju bra. Tredje - 4.38. Fjärde - 4.21. Femte - 4.40. Ja, det är mer utför åt ena hållet men så mycket brukar det inte skilja.
Men sen, inför den 6e intervallen kom det en elak bromannen och stoppade ner en uppblåst ballong i halsen på mig, blåste upp den lite till och gav mig sedan en knuff i ryggen. Det är klart man inte kan springa så, hur ska man få luft? Efter ett par 100 meter gick det inte att fortsätta, musklerna skrek efter syre och hjärtat försökte desperat pumpa runt blodet fortare och fortare. Men vad hjälpte det när blodet var syrefattigare än bottenslammet i Döda havet? Det blev helt enkelt till att kasta in handduken i sjätte ronden och erkänna mig besegrad.
Därför blir det inga bilder ikväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar