Vart tog formen vägen?

Höstträningen är i full gång, och det blev ett brutalt uppvaknande att efter långsamma långpass och sjukdom x2 åter delta i Linnéas klubbträningar. Efter det första passet med intervaller på Årstabron var jag totalt däckad och tvärsomnade i soffan efter middagen. Igår var det dags igen, långa intervaller på en lagom kuperad 800m bana i Tanto. 2 x 2varv + 4 x 1varv med 1-1,5min vila. Tempot var inget att skryta med - snitt på 4.48. Men det finns liksom inget mer att sätta in, inget krut i de mjölksyrestumma benen. Jag försöker tänka på hållningen, fram med höften, fall framåt, upp med fötterna från marken... duns duns, flås flås. Njutningen uteblir, räknar ner till det är slut på varv att springa.

Belåten. Vetskapen att jag ändå gav det jag hade att ge och skön känsla av trötta muskler under nerjoggen. Och snart, längtan till nästa pass. Längtan till snabba fötter, pigga ben, till högre fart och bättre form. Glad att det är november, att jag är ganska hel, frisk och att det är många långa månader till tävlingsdebuten i April.