Prioritera träning

Läser Mia's och Fredrika's bloggar om prioriteringar och drömmar... får mig att fundera över mina egna val och tankar kring detta. Fredrika skriver om alla löpares gemensamma nämnare, långpasset. Ofta förlagt till helgen, ofta ganska tidigt för att sedan ha det avklarat och kunna ägna resten av dagen åt "andra normala" saker. Varför är det så? Varför är inte löppasset dagens höjdpunkt som allt annat anpassas efter? Är det inte bättre att köra det senare, efter att ha ätit lunch och kommit igång lite mer i kroppen, borde inte passet bli bättre då? För att dömma av alla forum, bloggar, hemsidor och kommentarer är ju löpningen det vi uppskattar mest här i livet.

Jag springer helst direkt på morgonen, efter frukost. Varför? Visst, jag njuter av att springa. Uppleva omgivningen, känna pulsen, känna musklerna jobba. Njuter av meditationen det ger. Men, det är inte bara njutning. Lite gruvar jag mig också inför detta långpass (eller snabbdistans, eller intervall, eller vad det nu kan vara). För det är jobbigt att springa fort eller långt. Det är en anledning till att jag vill "ha det gjort". En annan anledning är att jag vill göra annat också, jag tycker om andra saker än löpning. Konstigt va? Men, eftersom löpningen är så viktig för mig så ligger mkt fokus på dagens planerade pass, såpass mkt tankar och mental förberedelse att jag inte riktigt kan uppskatta andra aktiviteter innan jag har avklarat löpningen. Det är en till anleding att springa förts på dagen. En sista stor anledning är att ag vill åt den där underbart sköna tillfredsställelsen som infinner sig efter träningen, och jag vill ha den känslan att njuta av resten av dagen.

Så funkar jag, men alla är olika och tur är det.