Halsont och skridskotur?

Efter flera pass på löpband ser jag fram mot dagens långfärdskridskotur på Drevviken. Temperaturen har stigit lite och är nu ca -9°, förhoppningsvis blir det en eller två grader varmare innan vi ger oss iväg också. Men, såklart vaknar såklart idag med täppt näsa och lätt halsont! Jag som inte vart minsta lilla krasslig nu sen september... suck. Men tänker nog ge mig iväg ändå, får väl ta det lite chill helt enkelt. Varma kläder och en termos kaffe.

Antar att gårdagen inte var optimal i hälsosynpunkt, vilket säkert är anledningen till dagens krasslighet. Vaknade kl 8 och hade då sovit i ca 4h efter en trevlig kväll hos en vän på Söder. Hade tagit det rätt lugnt med alkoholintag eftersom jag tänkt mig ett intervallpass nästa dag, men insåg att jag skulle vara oerhört trött och seg ändå om några timmar. Så, det kändes lika bra att dra på sig träningskläder och bege sig till F&S direkt. Väl där knep jag ett löpband och ignorerade hänsynslöst andra väntande motionärer medan jag genomförde 5 x 10 min intervaller i 4.40-tempo, 2 min joggvila mellan varje. Nummer 1,2 och 3 fortlöpte utan större bekymmer, rullade på rätt bra och jag måste säga att jag trivdes skapligt där på bandet. Under intervall 4 blev jag plötsligt lätt som en fågel, den lilla känningen jag haft i knä och hälsena försvann och benen gick av sig själva. Tjohoo, vad kul det är att springa! Nästan ledsen över att de 10 minutrarna var över saktade jag ner och inväntade den 5e och sista intervallen som även den gick i euforins tecken. Hade kanske kunnat ha ett högre tempo men det kändes bra att inte avsluta med blodsmak i munnen, och totalt blev det ändå över 12km varav 10km i snabbtempo. (Mitt snabbtemp vill säga, det är inte så snabbt som det varit...)

Klockan hade nu hunnit bli över 12 och den lilla frukosten jag ätit var borta sedan länge, magen skrek. Hmm, vänta nu, jag fick en påminnelse hem om att det är dags att lämna blod igen! Där har dom ju så gott fika... så, in i duschen, på med kläderna och iväg till Kungstappen. "Har du tränat?" sa tanten i receptionen och kollade misstänkt på mitt rödflammiga nylle och blöta hår. "ehh... bara väldigt lätt" svarade jag. "Men då har du väll fyllt på ordentligt med mat och vatten efteråt?" frågade hon. "Jaaaadå" svarade jag samtidigt som magen skrek som en skärande motor (Man vill ju fika efteråt, så man kan sitta och fylla på kaffe och läsa tidningar i lugn och ro...) Men det var inga problem, blodet rann ner så fint i påsen och jag fick mitt fika och läste både Amelia och Sköna Hem innan jag tog tåget hem till Stuvsta och min kära sambo som inte varit riktigt lika sparsam med alkoholintag kvällen innan.

Men nu funderar jag på om det var dumt att ge bort en halvliter blod mitt i intervallåterhämtningen? Fast- jag antar att den som får det behöver det ännu bättre (jag har förresten kollat upp att blodet inte försämras av att man tränat innan...)

Nu ska jag göra i ordning matsäck, ha en skön vinterdag!