måndag 17 augusti 2009

BAMM - 09

Så var det dags. Fulla av förväntan och lätt oroliga över skadeläget gav vi oss iväg mot Arlanda i torsdags för att ta flyget till Kiruna, och ökade därmed min tidigare Norrlandsvidd med ca 60 mil. Vi hade tänkt ta en buss vidare till Björkliden men väl på plats visade det sig att vi var fler som skulle till tävlingen och delade därför en taxi, vilket blev både billigare och snabbare. Fick dessutom en egen guide i form av chaffören som glatt pratade på på bredaste norrländskan om sin sons hockeyintresse och var Börje Salming är uppväxt och om Kirunas historia och utveckling samt 100 andra ämnen som jag aldrig uppfattade av dialektala själ- jag som trodde det bara var Skåningar som inte går att förstå i vårt avlånga land. Landskapet var fantastiskt och fjället lockade, samtidigt som jag blev mer och mer nervös. Vad hade jag givit mig in på?



Björklidens fjäll

När vi anlände till hotellet började vi med att käka, klockan hade sprungit iväg och lunchen var missad för länge sedan. Därefter incheck i stugan som vi delade med två andra deltagare som skulle ställa upp i 70-klassen, och om vi funderade på vad vi gett oss in på så var nog de här killarna snäppet mer oroliga. Resten av kvällen ägnades åt diskussioner om packvikt, klädval, matval, orienteringerfarenhet, träningsupplägg etc etc. Fantastiskt med så många likasinnade på samma plats med samma mål =) och supernördigt.




Två olika lag från tävlingen


Så, fredag morgon och start på ca 400 möh. Vägde in väskan på ca 5,5 kg, Anders bar på ca 1,5 kg mer. Första kontrollen var visserligen lättorienterad, men låg dryga 1100 möh och efter 40 minuters konstant brant stigning uppför var man inte så kaxig. Ytterliggare 40 minuter senare var vi äntligen uppe och kunde stämpla medan vaderna brann av mjölksyra. Systemet var så att båda deltagarna i varje lag var tvungna att stämpla högst 15 sek efter varanda, med pinnar som satt fast runt handleden så man kunde liksom inte skicka den piggaste att stämpla åt bägge.


Kartan dag 1

Första kontrollen var alltså avklarad och nu följde nästan 6 timmars orientering i en fantastisk miljö och en allt annat än lättsprungen terräng. Höjdmetrarna visste jag ju om men att underlaget skulle vara såpass "elakt" var jag inte beredd på. Men det gick ändå bra, jobbigt var det och långa sträckor fick vi gå men då vi slutligen nådde nattlägret var vi lika nöjda med insatsen som lyckliga över att äntligen få vila och äta. Av de 7 som startade i mix-klassen kom vi in på en tredje plats, med god marginal åt bägge håll.


Nattläger

Dag 2.
Vi hade redan dagen innan hittat att våra svagaste sida var brant klättring uppför, så då vi nådde första kontrollen som låg uppe på höjd med rak stigning från nattlägret som ett av de sista lagen var inte speciellt förvånade. Resten av banan skulle visa sig passa oss bättre än första dagen, med enklare orientering och något mer löpvänliga sträckor. Och bortsett från en rejäl svacka i början från min sida flöt det på riktigt bra. En gel räddade läget och mina rejält stumma ben kändes med ens lätta som fjärilar. Vi hade precis börjat slappna av i tryggheten att ta oss i mål på en hyfsad tid då Anders stackars benhinna sade ifrån, och några tappra kilometer senare var det bara att inse att vi fick vara glada över att ha kommit så långt som vi gjort. Det var en chansnig från början, det hade kunnat gå åt skogen redan i första backen och vi var ju ändå beredda på att det inte skulle hålla hela vägen. Så det var ändå med glatt humör som vi sakta traskade den sista dryga milen hemåt, steg för steg på en led som aldrig tycktes ta slut. Tillslut kunde vi ändå stämpla den sista kontrollen och konstaterade att vi trots allt klarat maxtiden och fick således ett slutresultat att glädjas över.


Kartan dag 2

Det bästa av allt- Våra stugkompisar som efter en grym prestation på fjället dag 1 valde att kasta in handduken, och istället för att ge sig ut igen promenerat tillbaka till hotellet, välkomnade oss i målfållan med beskedet att bastun var varm och ölen stod kall i kylen. Det är riktig omtanke det!

Nästa år är starten flyttad till vårt grannland och tävlingen går under temat "Fjord till fjäll". Jag längtar redan.

3 kommentarer:

  1. Fasen så grymt! Jag är imponerad! /Hanna

    SvaraRadera
  2. Tjusigt Maria! Så kul att det gick vägen! Vilken underbar miljö att tävla i. Grattis till prestationen!
    /Cecilia

    SvaraRadera
  3. Också ett lopp att lägga på önskelistan. Grattis! Vad kul att det fungerade efter vårens slit med skador.

    SvaraRadera