...jag vaknade efter en god natts sömn, med gårdagens trevliga kväll i Uppsala som en rest i ett leende. Solen går precis upp, luften är hög och klar efter nattens regn. Morgonen är tidig då jag lämnar lägenheten och försiktigt småjoggar uppför backen mot skogen. De flesta sover. Väl inne i skogen har muskler och leder mjukats upp och jag ökar farten. Fortfarande en bit under mjölksyra, men med ett skönt driv i steget. Fågelsång. Vattenpölar. Jag hoppar över dem, det är en lek under turen. äljer det bredaste stället och skjuter ifrån, landar, fortsätter. Det spelar ingen roll vilket ben jag tar avstamp med för jag behöver inte oroa mig för smärta i landningen. Jag har inte ont någonstans. Möter en annan joggare, vi byter en blick, en nick. Samhörighet. Morgonen och stegen förenar oss för stunden. Backarna är avklarade, jag viker höger, väljer den lite längre vägen. Marken är mjuk. Det doftar skog. Jag ökar farten lite till den sista kilometern innan jag är tillbaka utanför porten. Stretchar en liten stund, njuter av stunden. Går in, duschar. Sätter på tavatten och gör i ordning en macka och en tallrik fil. Och jag har inte ont någonstans. Det, är lyx.
Men gymmet får väl funka. Blä
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar