Kampen hårdnar

Nu är vi där igen, samma visa som varje år. Jag som tränar året runt, springer intervaller, långpass, backpass, styrketränar och alternativtränar efter konstens alla regler. Pratar löpning, tänker löpning. Faktum är att jag utan tvivel lever löpning mer än jag presterar löpning, men det unnar jag mig själv ;-)

Så, i juni varje år inser Jens att det kommer kännas betydligt bättre i Lidingöloppet om han har sprungit lite innan. Kört några långpass och kännt lite på distansen. Kommer således igång med jogging ca 2 ggr/v, vi springer en del tillsammans men jag får oftast lägga på en extrarunda eller så drar jag ifrån i tempo mot slutet för att få ett bra pass. Av förklarliga skäl är jag i bättre form. Till en början. Sen, helt plötsligt och redan efter några veckor är allt annorlunda; tempot ökar och bibehålls hela vägen och det börjar pratas om att rundorna är för korta. Som igår när vi var ute i regnet på en 18km runda- Första milen gläds jag åt att vi håller jämna steg, efter 13km är jag riktigt impad över utvecklingen och runt 15km får jag kämpa för att hänga med! Hur gick det till?

Dags att leverera, striden är igång!