Någonstans är det fel i kommunikationen. Man kunde tycka att vi skulle förstå varandra bättre efter 25 års nära samarbete, emn det är tydligt att jag inte lyssnar tillräckligt, eller missuppfattar en del i alla fall.
Förra helgen sprang jag och Jens ca 17km, försökte hålla iaf lite högre tempo än styrfart.
Kroppen säger - det gör ont, du är dum.
Resultat- Höften gör mer ont i ca 3-4 dagar, jag är sur och grinig och tycker synd om mig själv. Gnäller för alla som råkar komma i min närhet (f´låt)
Den här helgen sprang jag först i lördags ca 1mil för att jag var arg, ledsen och frustrerad. Följde upp med de två första milen på Lidingöloppsbanan, höll ca 5.45 tempo. (ett snitt, gjorde en idiot-rusning mellan 14-18km för att komma ikapp Jens efter ett toastopp i skogen vilket resulterade i en väggkrasch med 2km kvar. Hade sällskap av en snigel den sista biten men blev tvungen att släppa den nedförsbacken innan gärdet. Visade sig sen att Jens sprungit fel väg, så det blev jag som vänta på honom tillslut...)
Kroppen säger - det gör ont, du är dum (ni ser, jag hör samma sak som förra helgen)
Resultat - jag blir rätt mkt bättre i höften dagarna efter
Jag blir inte klok på detta. Träna- eller vila?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är inte dum, bara jäkligt envis!
SvaraRaderaThomas K