Söndag morgon kl 04.30. Klockan ringer. Vaknar, morgonpigg som vanligt trots den okristliga timmen. Efter en frukost och check av packningen stuvar jag, Danne, Tilda, Svante och Pappa in oss i bilen och rullar mot startplatsen i Bredsjön. Kl är 6 när vi anländer och mörkret dominerar, men snart har vi tänt i tältet och kan börja packa upp sekretariatet. Följande timmar fram till starten är en fantastiskt förvandling av hela området, lika rolig att uppleva varje år. Från den mörka ödsliga till en sprakande tävlingsplats där det vallas, testas, laddas och pratas. Korvförsäljning, speaker, musik och tävlingsnerver. Jag står i tältet och delar ut nummerlappar till stissiga åkare, och det har nog inte riktigt gått upp för mig att jag strax själv måste byta till pjäxor och lufsa ner mot starten på sjön. Det är lite kyligt och jag drar ut på det så länge som möjligt innan jag måste börja plocka av mig täckbyxor, jacka och fleecetröjan. Hmm, sparar en extra tröja mellan understället och överdraget som jag ska åka i. Det är ju så kallt. Och tre lager vantar, pannband under mössan för säkerhets skull.

Suck. Att jag aldrig lär mig. Efter 10 minuters åkning kan jag sända röksignaler av ångmolnen som lämnar min kropp, och inser att jag knappast kommer ta mig till Bergeforsen och än mindre njuta av den vackra banan om jag inte stannar och plockar av mig MINST ett lager. Så får det bli, åkare efter åkare passerar men det kan inte hjälpas. Så, med en mer human temperatur mot kroppen fortsätter jag på de 46km skidspår mot målet.

Dagen är fantastisk, några få minusgrader och strålande sol. Skidorna går bra och även om tekniken inte är den allra bästa springer jag rätt enkelt förbi flera medtävlande i uppförsbackarna. Banan passar mig rätt bra med alla sina backar. På plan mark håller jag inte riktigt måttet men van som jag är att jogga upp och ner för slalombackar har jag inga större problem att hålla mjöksyran borta i kuperad terräng. Att mamma står vid varje tänkbar åskådarplats och hejar hjälper också.

Efter ca 20km tycker jag att skidåkningen börjar släppa lite, det glider allt bättre och koppen känns stark. Åker förbi ett tiotal åkare och gillar läget. Med 15km kvar kommer jag ikapp en vän, Jenny, och vi har sällskap följande 10km som lätt pratas bort- även om vi kunde åkt fortare i tystnad kunde vi inte haft trevligare =)

Med 5km kvar börjar jag känna av i magen att jag stått på skidor över 3h och att klockan passerat lunchtid, och för ovanlighetens skull inte haft aptit nog för ens en halv bulle på någon av vätskekontrollerna. Drar på farten lite och glad märker jag att kroppen svarar, finns rätt gott om krafter kvar och det dröjer inte länge förren skidstadion dyker upp. Där är mamma igen och hejar in mig på upploppet, jag stakar på och passerar mållinjen på 3.49.21. Det är också första gången jag kollar på klockan under hela loppet och jag blir positivt lite överraskad. Trodde inte jag skulle klara på under 4h!

Igår kändes det bra med vila, idag joggade jag hem från jobbet och kroppen kändes lätt och bra. I morgon är det dags igen, kl 17.30 går starten för Södertäljeloppet, 4 varv på 10km elljusspår. Det blir nog kul, men jag kan nog inte räkna med så många backar så resultatmässigt får det bli som det blir!