I sminkbutiken...

Idag var det dags. Det var nog drygt två år sedan sist, och det var med stor förvåning jag tryckte på pumpen till underlagskrämen och det bara bubblade till lite i mynningen. Slut. Fanns ingen annan råd än att åka till en kosmetikbutik och handla nytt. Det är lite som att gå till tandläkaren. Jag krymper som människa och full av okunskap lämnar jag över en del av min kropp helt och hållet till en annan människa. Tänderna hos tandläkaren eller som i detta fall min hy. Den ska bedömmas och en produkt ska inhandlas för att åtgärda eventuella skavanker. Och jag är helt borta på det här området. Själva sminkningen tycker jag är lite skoj, dutta och måla och greja och sippa på ett glas vin framför badrumsspegeln men musiken på hög volym (nej, jag sminkar mig inte till vardags...) men alla dessa produkter...vad säger man? Underlagskräm? Foundation? Concealer? Puder? Herregud, jag vet inte ens vad det är jag ska ha. "ehhh.." säger jag och känner mig som en elefant i ett glashus. "Jag skulle ha något slags underlag". "Jaha, säger expediten" Vad har du för hy?".

Vad har jag för hy? Jag måste väl ändå veta vad jag har för hy! Åh, vad ska jag svara, snabbt, säg nått som låter bra... nu, du kan inte bara låta bli att svara fattar du väl! Men vad ska jag svara då? Vad har jag för hy? Vad menar hon? Ska man kunna sånt? "ehh... lite blandad" svarar jag. Men lägger för säkerhets skull till "...eller jag vet inte...". Nu märker jag att två andra tjejer som sitter bakom disken liksom fnittrar till och ser menande på varandra. Vore jag som vanligt skulle jag bli arg och gå ut därifrån, men jag är inte som vanligt. Jag är utlämnad, blottad och har ingen som helst pondus att tala om. Så jag står snällt kvar och svarar "jag vet inte" på samtliga frågor den snälla expediten ställer. Till slut sätter hon mig på en pall och börjar testa olika krämer i mitt ansikte. Vid det här laget har jag tappat allt vad sunt förnuft, självrespekt och egna åsikter heter, hon skulle kunna kladda in mig i lera lika gärna och jag skulle tro på henne om sa att det var min färg. Tillslut väljer jag en av krämerna, kommer inte ens ihåg i vilken del av mitt ansikte den använts, jag vill bara ut därifrån. "Men ska jag inte tvätta av dig?" Frågar hon förvånat. "Nejdå, det behövs inte, jag ska bara hem" ljuger jag och lämnar butiken i panik med en liten påse i handen.

Titeln "Fyra nyanser av brunt" fick en ny mening när jag fortsatte min shoppingtur på stan.