Kan jag springa ultra?

Välkommen hit. Lämnar nu MittMaraton ostädat och drar vidare. Nya mål, ny blogg. Knappt att jag har tagit mig i mål på de två marathonlopp jag sprungit men ändå är jag i tankarna redan ultralöpare. Det är lustigt, hur mycket det sitter i huvudet. Tidigare har jag lite slött bläddrat förbi ultrareportagen i allas vår favorittidning Runners World, tänkt att det där är inget för mig... men sen gick jag med i Linnéa, och där fanns en liten klunga löpare som hellre ägnar sig åt att tugga kilometer än att jaga sekundrar. Och någonstans i diskussionerna föds en tanke, som med tiden utvecklar sig till en självklarhet. Jag ska springa ultralopp!

Men, just ja, det var ju några fler detaljer innan jag kan ställa mig på startlinjen... skador. Dessa förbannade retsamma skador som sätter käppar i hjulet och jag får bittert stå vid sidan om och heja på de som kommer till start.

Lidingöloppet -07 - hö hälsena
Lidingöloppet -08 - vä hälsena
Göteborgsvarvet -09 - muskelfäste i hö höft
...och så 2-3 mån vila och rehab varje gång.

Har precis börjat springa lite igen efter senaste skadan, den bråkar fortfarande men verkar inte bli sämre av träningen. Dock har jag mentalt börjat ställa in mig på att kasta in handduken för start i Vertex för att istället satsa på att genomföra BAMM, för även om jag är hel till dess så har jag inte på långa vägar tränat tillräckligt för att fixa två såpass tuffa lopp så nära efter varandra.

Alla dessa skador... det får mig att tvivla. Hatar att tvivla, men efter helgens långpass gör jag det likväl. Sprang med packad ryggsäck på Sörmlandsleden, växlade mellan gång och jogg i ca 25 vackra blöta kilometer. Så, medan jag springer och oroar mig för hur höftskadan ska reagera får jag känningar från min gamla hälseneskada! Va fuck är detta?! Jag som gör mina tåhävningar varje vardag medan jag väntar på tåget, som kör alternativträning, styrketräning och rehabträning. Jag som t.o.m har börjat stretcha regelbundet! Vad är det för fel på mig?

Inser att jag tvingas tänka om. Tänka långsiktigt. Därför ser min träningsplanering framöver lite annorlunda ut, med betydligt färre löppass än tidigare. Andra kanske kan springa 6-7 mil i veckan, köra löpträning flera dagar efter varandra eller två pass om dagen, men det funkar inte för mig. Jag måste börja lyssna på vad kroppen säger, för lär jag mig inte det blir det definitivt ingen ultralöpare av mig.