Mitt (ultra?)marathon: Ottfjället dag 2

Så var det dags för ett nytt försök - idag skulle vi upp på toppen, så var det bara! Vis av erfarenhet ställde larmet redan på kl 5 för att komma iväg upp på fjället INNAN det blåste upp som det gjorde dagen innan. Och visst, det började bra, vi var i lag med soluppgången då vi började streta uppför Vålådalens slalombacke (som för övrigt stängde helgen innan pga snöbrist, vi fick tom gå de första 30m på barmark...) Det vackra vårvintervädret höll i sig ca 1h innan de oroväckande mörka molnen åter tornade upp sig på hïmlen i norr och bara någon minut senare var stormen över oss igen =/ Dock snöade det inte lika mycket som dagen innan så sikten var ngt bättre, och så länge vi såg fortsatte vi framåt! Konversationen oss emellan avtog alltmer och den sista biten var det bara att köra ner skallen mellan axlarna och sätta ena foten framför den andra, stretandes framåt ett steg i taget.

Och visst tog vi oss upp! Men tro inte vi jublade högt, tro inte vi andades ut och njöt av bedriften. Nej, det rådde full storm på toppen och vi kunde inte gräva ner oss fort nog för att få lite lä från blåsten och möjlighet att klä på oss ett extra lager kläder. Varsin korvmacka lite varm dryck hann vi få i oss också innan vi frös fast helt och hållet. Det slår mig vad klen människan är egentligen... där sitter jag, med dubbla lager ullunderställ, fleecetröja och täckjacka och hackar tänder så dom nästan ramlar ur munnen på mig. Och en bit därifrån står en renjävel och blänger under lugg i bara mässingen. Respekt till djuren.

Så snart utrustningen var fixad vände vi skidspetsarna neråt och ännu en grymt skön resa nedför fjället började =) Haha, jag nästan skrattar när jag tänker tillbaka! Skräckblandad förtjusning över farten blandat med att inte veta vad som väntar bakom nästa krök, fin snö eller vass sten som sopats fram i blåsten? Åh vad roligt det var! Alltför snabbt var vi dock tillbaka där vi började, och efter att ha lämnat igen skidorna och klämt en lunchpizza satt vi i bilen på väg tillbaka mot Sundsvall. Ett stopp på Lundhags fabriksbutik i Järpen där jag fyndade en skaljacka till halva priset och ett stopp i Östersund för kafferast hos Christoffer och Maggie. Sen plockade vi upp Matilda i Sundsvall och fortsatte ut till mor och far i Ljustorp för middag, bildvisning och hundhämtning.

Dagen efter hade jag klokt nog tagit ledigt från jobbet, så jag vinkade av Danne och Tilda som skulle till sina respektive arbeten på morgonen innan jag snörade på mig löpardojjorna för ett pass långa intervaller längs Selångersån.

Tack brorsan för helgen, det var en debut att minnas!