Sista långpasset

Det är härligt med kontraster. I söndag, drygt en vecka efter min nära-döden-upplevelse på Ottfjället, drog jag iväg på långpass i korta tights och t-shirt! Underbart, älskade saknade vårvärme =) Färden gick hemifrån Stuvsta till svärföräldrarna i Kungsängen, via Midsommarkransen, Liljeholmen, Alvik, Bromma, Spånga, Jakan och Kallhäll. Vägen är kanske inte den vackraste, det blev en asfaltsdans ackompanjerad av motortrafik och av den anledningen valde jag att ha musik i öronen.

Gick ut lugnt, visste inte riktigt hur långt det var och ville känna in dagsformen. Då jag vek in mot Liljeholmstorg vågade jag mig på en liten fartökning, det kändes riktigt fint. Och den känslan höll i sig i princip hela vägen! Jag försökte tänka Pose och lät benen rulla på i ett behagligt tempo. Efter Svensktoppen bytte jag till Mp3 och lät musiken bära fram mig. Jag kom ända till Jakan innan jag kände av första lilla onda från knäna, då hade jag sprungit i 3h och det är lång smärtfrihet för mig! Det blev inte så mycket värre heller och det var utan större möda som jag spurtade upp för sista backen mot Kungsängen Centrum. En skön dusch, en stunds vila i soffan och sedan grillade hamburgare med massa dressing =)

Totalt blev det ca 38km (mätt på Funbeat så det kan vara både lite längre och kortare) och det tog strax under 4h. Visserligen var det så gott som platt hela vägen och det tog 2 dygn innan jag kände mig helt fit for fight igen (knän och hälsenor, som vanligt) men det känns ändå som ett skapligt formbesked inför Lidingö Ultra om knappt en vecka.

Men innan dess en deltävling i Ursvik Xtreme och en långhelg i München!